En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

fredag 24 januari 2014

Andrées polarexpedition...

Imorse var Bea Uusma på morgonradion på besök hos Adam Alsing i radiostudion och berättade om sin bok "Expeditionen". http://www.bokus.com/bok/9789113037554/expeditionen-min-karlekshistoria-illustrerad-utgava/ 

Bea Uusma hade mycket att berätta och var väldigt fängslande att lyssna på så nu är jag alldeles i sinnet insnöad och blev så nyfiken på det som hon hade att berätta att jag beställde hennes bok på fläcken. Bea Uusma vann även Augustpriset 2013 som årets fackbok så att jag tror att den kan vara väl värd min tid. Jag rekommenderar även att ni går och lyssnar på henne ni som har möjlighet, exempelvis den 28/1 är hon i Lidingö och berättar om sin bok.

Andrées polarexpedition var ett försök lett av ingenjören S. A. Andrée att 1897 resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Andrée och de övriga deltagarna, Knut Frænkel och Nils Strindberg, omkom under expeditionen och deras kroppar hittades först år 1930 på Vitön. Sveriges första luftballongfarare S. A. Andrée lade fram planerna på en resa med vätgasballong från Svalbard till antingen Ryssland eller Kanada. Med lite tur skulle färden gå direkt över Nordpolen. Planerna mottogs med patriotisk entusiasm i Sverige, som inte haft någon vidare framgång i den prestigefyllda jakten på Nordpolen.


Bild: på när ballongen kraschlandat på isen. Andrée hade med sig sin 7 kg tunga kamera och tog mycket bilder under deras vandring. Det i kombination med deras många dagboksanteckningar ger en bild av vad som hände.

Andrée ignorerade många tecken på att hans plan var mycket farlig. En nödvändighet för att resan skulle lyckas var möjligheten att styra ballongen. Andrée hade själv utvecklat en metod med släplinor för att styra ballongen, och han beslöt att expeditionens ballong skulle styras med sådana trots att det fanns många bevis för att tekniken inte var särskilt effektiv. Ännu värre var att ballongen Örnen, som skulle ta expeditionen över polartrakterna, levererades till Svalbard direkt från tillverkaren i Paris utan att ha testats. När mätningar visade att den läckte mer gas än förväntat, vägrade expeditionsledaren att inse de fulla konsekvenserna av detta. De flesta moderna bedömare av expeditionen ser Andrées överoptimism, tilltro till teknikens möjligheter och bristande respekt för naturens makter som de viktigaste orsakerna till expeditionens öde och Andrées och medresenärernas död.

Faktum är att Andrée även gick så långt som att i smyg fylla på ballongen med väte så att inte hans medresenärer skulle vägra att följa med om de visste att ballongen läckte. Han är på det sättet även medskyldig till sitt och sina kamraters öde. Experter idag säger att expeditionen var totalt orealistisk och dömd att misslyckas redan när den påbörjades utifrån vad man känner till om polarområdena, vind och väder, klimatförhållanden samt ballongens beskaffenhet idag. Vinden skulle ha behövt att blåsa ständigt i den riktning som Andrée önskade att färdas då en ballong inte går att styra. Andrée förlitade sig på att vindarna skulle blåsa mer eller mindre i den riktning han ville färdas, på möjligheten att korrigera riktningen med sina släplinor, att ballongen skulle vara tillräckligt tät för att kunna flyga i 30 dagar, och att ingen is skulle fastna på ballongen och tynga ner den.


Bild: Från vänster, Nils Gustaf Ekholm, Nils Strindberg och S.A Andrée som var expeditionens deltagare. Det första året kunde ballongen inte lyfta från Danskön på Svalbard och till året därpå hade Ekholm kommit på bättre tankar då han inte litade på att expeditionen skulle kunna klara sin ballongfärd och byttes därför ut till Knut Frankel (se bild nedan).


Juli 1897. Ingenjör Andrées expedition ger sig iväg i en vätgasballong med riktning Nordpolen. En djärv idé, chanslös från start. Snart befinner sig tre män, med minimala kunskaper om arktiska förhållanden, mitt i en vit mardröm. Inom tre dagar kraschlandar ballongen ute på den snötäckta isen utan någon aning om de kan ta sig tillbaka till fastland och säkerhet börjar de tre männen en långsam vandring tillbaka med slädar som hade 200 kg i last. Efter några dagar packar de om och slädarna innehåller då endast 130 kg last.

Eftersom isen hela tiden driver norrut så trots att de vandrar söderut så rör de sig faktiskt inte ur fläcken då isen då driver norrut. De vandrar i 16 h i sträck men medan de sover flyttar isen dem ändå tillbaka. De vet inte detta i början men upptäcker det så småningom genom att de kan mäta med sin sextant mot himlen. Eftersom vinden ändras ständigt så flyter isen i olika riktningar.


Karta över hur expeditionen färdades. De försökte att ta sig till Cape Flora där de hade ett större läger med förnödenheter, men då de upptäcker att det är omöjligt ta sig dit försöker de istället ta sig till Seven Islands där de har det andra lägret. Vinden ändrar riktning och de kan alltså inte heller nå Sjuöarna på Svalbard utan flyter till slut bara söderut på det isflak de befinner sig på. Sällskapet når istället Vitön där de alla möter sitt öde och sedemera dör. Medlemmarna i expeditionen överlevde i det karga landskapet från juli till oktober, vilket ändå är en fantastisk prestation att de överlevde så länge i kläder som ständigt var blöta och kalla och under sådana umbäranden som de inte var förberedda på.

År 1930 hittas männen sedan på denna öde glaciärö i ishavet. En av dem var begravd i en klippskreva och man vet därför att en av expeditionens deltagare dog före de andra. Men sedan då? Var en av dem kvar ensam till slutet eller dog de båda andra samtidigt?

Det finns mycket att läsa även på Wikipedia om deras expedition:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Andr%C3%A9es_polarexpedition

En annan gripande berättelse i detta är också historien om Nils Strindberg, som då var 24 år och nyförlovad när de reste iväg ut på sin polarexpedition varifrån de aldrig kom att återvända. I trettiotre år undrade en kvinna vart hennes fästman tog vägen. Efter sig lämnade Nils ett brev hem till fästmön. Anna som hans fästmö hette, gifte sig sedemera i England när hon förstod att Nils aldrig skulle återvända. Men när hon fick kunskap om var Nils begravdes önskade hon att hennes hjärta vid hennes död skulle karvas ur hennes kropp och begravas vid hans begravningsplats. Så skedde även, i brevväxling mellan Nils bröder så visar det sig att de begravde Annas hjärta, i en liten silverkista. Vid hans sida, efter Annas död på det som skulle ha blivit hans sjuttiosjunde födelsedag.

I över hundra år har läkare, polarhistoriker, författare och journalister försökt lösa gåtan vad som hände på Vitön. Varför dog expeditionsmedlemmarna innan de ens packat upp slädarna, med varma kläder ouppackade, med matkonserver oöppnade, med tre fungerande gevär och lådvis av ammunition? Detta är vad Bea Uusmas bok egentligen handlar om.

Vad tänkte de egentligen där de kämpade dag efter dag? Att försöka ta sig fram över isen, där isen ibland bildar landskap av packad is som kan vara två våningar höga. Att slutligen hamna på en ö, där de vet att månader av vinter och ständigt mörker ligger framför dem. Ön där de slutligen mötte döden.

Jag känner mig faktiskt peppad i att läsa boken i sin helhet någon gång under nästa vecka, tills vidare har jag fått nöja mig med information ifrån nätet. En spännande och sann historia om dumdristighet, mod, äventyrslusta och människan som försöker överleva i ett kargt, öde landskap.

tisdag 21 januari 2014

Telia bluffmail och försök till phishing...

Idag fick jag det här mailet ifrån en relativt bekant avsändare. Det ser ju precis ut som ett mail ifrån Telia skulle kunna se ut. Förutom att de här klåparna har skrivit "Tellia Faktura". Jag blir så besviken när dagens bluffmail har sådan dålig svensk grammatik, meningsbyggnad och absolut ingen stavkontroll. Hur skall de kunna lura en så länge de håller på så här? Dessutom visste jag ju också att jag inte dubbelbetalat någon faktura eftersom jag dessutom har e-fakturor som skickas direkt till kontot och jag behöver aldrig lägga in deras uppgifter själv.

Här är ett exempel på hur ett bluff-mail kan se ut. Notera konstiga siffror ute i kanten, och längst ned gör de reklam för ett orelaterat nyhetsbrev på Facebook. Telia loggan ser också mystisk ut, de har inte ens kunnat kopiera loggan på rätt sätt.

"Problem på din sista räkningen," <-- När skulle Telia skicka ut ett brev med en sådan här mening?


"Flera kunder har den senaste tiden fått mejl som ger intryck av att komma från Telia. Mejlen kan vara förhållandevis professionella med Telias logotyp och Telia-liknande e-postadresser som avsändare. Mejlen handlar om en påstådd dubbelbetalning av en faktura och om en återbetalning. Dessa mejl kommer inte från Telia. 

Klicka inte på några länkar och lämna absolut inte ifrån dig några person- och/eller kontouppgifter. Detta är försök till ”nätfiske” eller phishing som det också kallas. Telia begär aldrig att kunder ska lämna sina uppgifter via mejl. Telia har blockerat de länkar samt spärrat de avsändaradresser vi känner till."
http://www.telia.se/privat/aktuellt/2013/November/Varning-f-r-bluffmejl

Hur går det själv, får ni mycket bluffmail och konstiga telefonsamtal från andra länder?

fredag 17 januari 2014

Stoppa adresserad reklam...


Spärregistret för adresserad direktreklam NIX adresserat är till för de konsumenter som vill tacka nej till direktreklam som sänds med vanlig post (personadresserad direktreklam). Så är du intresserad av detta kan du läsa vidare:
 
Anmälan
Konsumenter som är intresserade av NIX adresserat kan beställa informationsblad och anmälningsblankett genom att ringa 020 55 70 00 och knappa in sitt 12-siffriga personnummer (ÅÅÅÅMMDDXXXX). Därefter får konsumenten en anmälningsblankett sänd hem till sig med posten. Efter att ha fyllt i alla uppgifter, skrivit under och sänt in blanketten är anmälan klar. På blanketten finns utrymme för flera personer. Varje person skall skriva under sin egen anmälan. Den enda kostnaden för konsumenten är portot för att skicka tillbaka anmälningsblanketten.
Vad kostar det?

Anmälan till NIX adresserat kostar bara portot för ett svarskort.

När får anmälan effekt?

En spärr i NIX adresserat får inte effekt omedelbart. Detta beror på att en kampanj som genomförs av en marknadsförare tar ca tre månader från det att de gör sitt urval tills att den når konsumenten, vilket medför att marknadsföraren som kontrollerat om vissa konsumenter finns i NIX adresserat inte fanns före tryckning. Detta medför att det kan ta upp till tre månader innan spärren får full effekt.

Stoppas all reklam?

NIX adresserat gäller för marknadsföring och reklam som sänds med adresserad post till dig som konsument. Men även om du anmält dig till NIX adresserat får företag som du är eller nyligen har varit kund hos sända adresserad reklam till dig. Om du inte vill få reklam från företag där du är eller nyligen har varit kund hos, kan du göra en anmälan direkt till företaget.

Kom ihåg att NIX adresserat inte gäller för oadresserad reklam. Du kan tacka nej till sådan reklam genom att sätta upp en stoppdekal vid din brevlåda (här finns mer information om så kallad Nej tack till reklam).

NIX adresserat hindrar inte samhällsinformation

En spärr i NIX adresserat hindrar inte att du via adresserad post kan få enkäter, marknadsundersökningar, samhällsinformation, politisk information eller liknande.

Hur länge gäller anmälan?

En spärr i NIX adresserat gäller till dess du begär att den ska tas bort. Uppgifter om person under 18 år tas däremot bort när personen fyllt 18 år. Sådana personer kan sedan återanmäla sig. NIX adresserat uppdateras löpande mot det statliga personadressregistret SPAR. Därför behöver du inte anmäla om du flyttar eller byter namn. Dina nya uppgifter kommer ändå in i NIX adresserat.

Information enligt personuppgiftslagen

NIX adresserat registrerar dina personuppgifter. SWEDMA är personuppgiftsansvarig. Uppgifterna används endast för att motverka att adresserad direktreklam sänds till dig. På begäran lämnas uppgifterna ut till marknadsförare som behöver få veta att du inte vill ha adresserad reklam och marknadsföring sänt till dig. Du har rätt att utan kostnad en gång per år få ut information ur registret, till exempel vilka uppgifter om dig som används, och att få rättelse om en uppgift är fel.

torsdag 16 januari 2014

Terminatorkrig just runt hörnet?

Ryssland lägger just nu mängder av pengar på att rusta upp sin armé och vilka vapen man har tillgång till. Man försöker utveckla mer effektiva robotar att använda i strid. Världen över används redan väldigt mycket "drönar" plan som flyger pilotlöst.



De här nya robotarna är bland annat amfibier som ska kunna köra på land och i vatten. Pentagon hade nyss en demonstration av alla de här nya vapnen. Se bland annat filmer och information, här:
http://gizmodo.com/these-next-generation-drones-carry-gear-and-machine-gun-1445664557


Otäckt och skrämmande med nya vapen, det är bara att konstatera att vapenutvecklingen aldrig står stilla utan nära följer all vår övriga teknikutveckling. Ofta ligger den dessutom före vår övriga utveckling på grund av att en del teknologi utvecklas endast för militärt syfte i början.

tisdag 14 januari 2014

Medborgarna nöjda med Luleå...

De kommunala verksamheterna får bra betyg i SCB:s medborgarundersökning. Helhetsbetyget är faktiskt det näst högsta i landet.

Luleå kommun har sedan 2006 årligen deltagit i SCB:s medborgarundersökningar. Mönstret är tydligt: medborgarna i Luleå är mer nöjda än genomsnittet i landet. Det gäller både jämfört med samtliga kommuner och med kommuner i samma storleksklass.

 
Medborgarundersökningen omfattar tre olika delar:

- Nöjd-Region-Index (NRI) om kommunen som en plats att bo och leva på.
- Nöjd-Medborgar-Index (NMI) om kommunens egna verksamheter.
- Nöjd-Inflytande-Index om inflytande och förtroende.

2013 års undersökning gav ett NRI på 67 vilket placerar Luleå på delad elfte plats (tillsammans med Piteå) bland de 132 deltagande kommunerna. Särskilt goda betyg får utbildningsmöjligheter, kommunikationer, kommersiellt utbud och fritidsmöjligheter. Det stora undantaget är bostäder.

NMI är 64 för Luleå jämfört med 53 för samtliga kommuner. Luleås NMI är efter Danderyd högst i landet. De högsta betygen ges till vatten och avlopp, räddningstjänsten, kultur och idrotts- och motionsanläggningar.

När det gäller inflytande är betygen lägre. Helhetsbetyget NII är för Luleå 47, vilket ändå ger en tiondeplats i riket.

Det går att utläsa vissa tendenser bland olika grupper:

- Kvinnor ger överlag lite högre betyg än män. Kanske för att de dels arbetar i högre utsträckning inom offentliga verksamheter samt är de som kanske oftare hämtar och lämnar till barnomsorg och skola?
- De över 75 år samt gruppen 45-54 år är oftast mest nöjda. Pensionärerna är nöjda med äldrevården i Luleå kan man alltså gissa sig till.
- De yngsta (18-34 år) är i regel minst nöjda, men skillnaderna mot de äldre är rätt små. Anser man att man har för lite del inflytande och nytta över kommunens politik?
- Anställda av kommunen ger något högre betyg till kommunens verksamheter än övriga.
- Det finns nästan inga skillnader i svaren beroende på om man bor i staden eller på landsbygden. Luleå består även av flertalet småbyar utanför tätorten men även här lyckas kommunen alltså erbjuda en god servicenivå.

Spelar det någon roll att Luleå är väldigt socialdemokratiskt styrt, kanske den mest "röda" kommunen i landet och som faktiskt erbjuder minst andel privata alternativ? Kan man även det fråga sig hur det inverkar på hur allmänheten uppfattar samhällsservicen från kommunen.

Hur nöjd är du med din kommun?

måndag 13 januari 2014

Välj etisk kost till ditt barn...


Genom att fylla i en sådan här blankett om kost för ditt barn kan du specificera etiska skäl och barnet kan ges möjlighet till specialkost med svenskproducerad mat som du vet vad den innehåller. Man fyller i detta varje kalenderår och det kan därför vara dags att du förnyar, eller ansöker om detta för första gången för ditt barn.

Om man inte specificerar detta kan barnet ges mat producerad under sämre livsförhållanden för djuren. Djurhållningen i resten av Europa är ju mycket sämre än i Sverige. Sedan känns det ju tryggt att veta vad barnet får i sig.

onsdag 8 januari 2014

Kunskapens förfall...

Den amerikanska författaren Chris Hedges, Pulitzerprisbelönad journalist och tidigare korrespondent på New York Times, menar att det finns ett direkt samband mellan expansionen av kulturindustrin och minskningen av läskunnighet.
http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/skolresultaten-sanks-av-spektakelkulturen/

När politiska system förfaller, vilket genom historien går tillbaka till Colosseum och republikens upplösning i Rom, så uppmuntras folk att investera sitt känslomässiga och intellektuella liv i skådespel, antingen sport eller någon annan form av underhållning. I USA finns idag massiva arenor för över 100 000 åskådare. Städer som vittrar sönder av massarbetslöshet, förfallande infrastruktur och kraftigt minskad offentlig välfärd bygger gigantiska fotbollsarenor för skattepengar. Det handlar om bröd och skådespel.


I boken ”Empire of illusion. The end of literacy and the triumph of spectacle” av Chris Hedges. Så framförs idén att skolelevers kunskapsnivå sjunker beroende på en större samhällsutveckling där även dagstidningar och böcker knuffas ut i kulturlivets marginaler, som fornlämningar från det tryckta ordets svunna tidsålder, och där allt som inte erbjuder ögonblicklig förströelse avfärdas som otillgängligt och elitistiskt.

Lässvårigheterna i USA beskrivs även de i boken såsom epidemiska. Enligt statistik i boken (som utkom 2011) är sju miljoner amerikaner analfabeter och ytterligare 27 miljoner är oförmögna att läsa tillräckligt bra för att skriva en jobbansökan. 30 miljoner kan inte läsa en enkel mening och 50 miljoner läser på en fjärde- eller femteklassares nivå. Nära en tredjedel av landets befolkning är antingen analfabeter eller knappt läskunniga – en siffra som ökar med 2 miljoner om året. Inte oväntat avspeglas den sjunkande funktionella läsfärdigheten också i medievanorna. År 2007 läste 80 procent av amerikanska familjer inte en enda bok. Samtidigt ser genomsnittsamerikanen på tv mer än fyra timmar om dagen.

Chris Hedges menar på att det är delvis beroende på hur splittrade människor blir av samhället vi idag lever på där de istället jagar tillfälliga förströelser istället för att man skulle värdesätta verkligt kunnande och faktiska kunskaper istället för människors underhållningsvärde som i Hollywood och andra jättelika underhållningsindustrier.

Även här i Sverige sjunker skolresultaten ständigt. Både inom läs och skrivkunskaper men även inom viktiga kunskapsområden såsom matematik, naturvetenskap och samhällskunskap, historia som även de kan vara viktiga för att förstå politiska sammanhang. Utan grundläggande kunskaper i matematik är det inte konstigt att många människor hamnar i skuldfällan då de inte förstått de avtal i vilka de ingått när de tagit stora konsumtionslån.

Ett bekymmer är samtidigt också att vi lever i den här världens samhälle som vi byggt tillsammans och gärna vill man delta i samhället på samma sätt som sina medmänniskor. Vi människor är i grunden flockdjur och flockar gärna åt samma håll dit trenden går. Ingen vill kanske stå utanför samhället och gå emot strömmen?

För Chris Hedges själv så ser han bara ett fungerande sätt att försvara sig mot kulturindustrins framryckningar: "Själv äger jag ingen tv, jag har ingen Facebooksida, ingen webbsida, jag twittrar inte. Jag läser varje kväll, men jag måste bygga murar för att klara av det. Jag vill inte att utarmad masskultur ska ge mig språket med vilket jag beskriver min verklighet".

Det låter inte heller som en lösning att helt isolera sig själv anser jag. Men som mycket annat handlar det om att hitta en balans där man fortsätter att förkovra sig själv och mellan det "hjärndöda slösurfandet" där man bara söker underhållning djupt inne i Internets djupa skogar.

tisdag 7 januari 2014

Bostadspriser i Sverige...

För tredje månaden i rad sjönk bostadspriserna i Norge under november månad. Och det ser inte ljusare ut för december, där priserna väntas bli negativa även i årstakt, för första gången sedan krisåret 2009. Jämför man med maj månad förra året har priserna sjunkit med cirka fem procent.
http://www.aftonbladet.se/minekonomi/article18062356.ab

I de länder som haft stora prisuppgångar på bomarknaden och som rasat är det nu bara Sverige, Norge och Kanada kvar. 


Norge har haft en längre period med kraftigt sjunkande priser, en mer utmanande situation än Sverige. Oljesektorn har varit motorn länge, med höga löner som följd, men nu har det vänt. Norge är på väg in i en ekonomi som bromsar in. Än är inte botten nådd i Norge. Bankerna i Norge räknar med en nedgång på 15-20 procent de kommande två åren De hamnar då på ungefär samma nivå som 2010. Norge sägs befinna sig längre in i farozonen än Sverige, med högre skuldsättning och bostadspriser i förhållande till inkomsterna. Till skillnad mot Sverige sköt även villapriserna i höjden, medan det här varit en mer måttlig uppgång för husen. Nu inför man bland annat skuldtak i Norge för att försöka minska risken för nya låntagare att hamna i samma skuldfälla.

Frågan är ju hur ekonomin i Sverige kommer att utvecklas i framtiden. Kan vi fortsätta öka export och välfärd i en omvärld som i bästa fall går sidledes? Med en allt mer vikande global ekonomi bör det vara endast en tidsfråga innan bostadspriserna rasar även här.

Dessvärre trivs jag själv alldeles för bra i mitt boende för att vilja kliva av bostadskarusellen. Jag kan helt enkelt inte tänka mig att sätta mig i en hyreslägenhet i dagsläget eftersom min bostadsrätt kommit att kännas som mitt hem. 

Hur tänker ni andra? Sitter ni stilla i båten?

Svåra beslut...

De svåraste besluten förra året som jag hade att ta, var att avbryta relationer med människor som betyder mycket för mig. Det ena var en vän som jag haft i åratal som jag nu inte längre talar med. Det andra var en kärleksrelation där jag inte heller kunde få det som jag behövde från relationen.

Det är det svåraste vi gör när vi måste lämna människor som vi bryr oss om, samtidigt som man inser att det inte har med känslorna att göra utan ett mer logiskt beslut av vad som är bäst för en.

Min vän som jag har stöttat i alla väder, som under ett par års tid var min allra bästa vän här i kalla norr. Hittade en flickvän och efter det så går ju de prioriteringarna före allt annat. Men det var nog inte bara det, utan även att han prioriterade sina egna livsval. Reste bort som student till ett annat land, kom tillbaka, bara för att skriva klart en uppsats och packade sedan ihop och flyttade ifrån stan. Jag hade svårt att acceptera att han var borta eftersom det var den person som jag brukade berätta allt för. Men nu plötsligt känns det inte ens som vi är i samma universum längre. Hastigt och lustigt från en mening till en annan så pratar vi inte längre med varandra. Jag undrar om vi kommer att pratas vid någon annan gång i framtiden? Vem vet?


Den andra relationen var min fleråriga kärleksrelation. Killen som gärna ville umgås men helst bara på vissa villkor. Såsom att han inte ville eller kunde umgås med min son. Min son som idag är 6 år behöver naturligtvis på sikt även någon som vill engagera sig i honom. Om inte på heltid så iallafall kunna träffa honom då och då. Min son som bor hos mig på halvtid tar ändå inte hela tiden. Efter att ha väntat på den här killen i åratal att han skulle vilja kliva in i den rollen fick jag till slut inse fakta att den resan nått sin ändhållplats och jag var tvungen att hoppa av.

Jag tror att man måste vara tydlig med vad man själv vill och själv behöver. Det finns ingenting att göra som att hålla sig kvar i det som inte är menat eller inte kan fungera av olika anledningar. Såsom att man vill och behöver olika saker. I alla relationer. Även om det är svårt att till slut släppa taget så kan det vara värre att försöka hålla kvar i det som har varit. Så just nu vet jag inte helt vad framtiden kommer att ge. Man förlorar en del saker och vinner andra. Jag har någon i mitt liv nu som skulle kunna vara min klippa i stormen. Förvånansvärt och överraskande utveckling på många plan.

Så även om det säkerligen kommer många nya utmaningar och tuffa tider på andra sätt så hittar man ibland något man sökt på ställen där man trodde att det aldrig skulle kunna finnas. Jag hoppas att ni där ute också håller hårt i era nära och kära samtidigt som ni även står upp för er själva och era egna behov. 

Det handlar ju alltid om att hitta balansen i det liv man lever.

Nytt år, nya tag...

Julhelgerna är avklarade och med det många förväntningar, förhoppningar och sådant som hör julen till. Jag som har ett barn med särskilda behov och funktionsnedsättning har ofta oron över hur mitt barn skall klara alla ändringar i förutsägbarheten när man har julledighet så ställs ju vardagen på ända. 

Även mitt ena brorsbarn har en svårare funktionsnedsättning vilket gör att det här var första året när vi överhuvudtaget ens försökt att fira jul på samma plats. Med två barn med särskilda behov på samma plats blir det svårare att försöka anpassa till de olika barnens behov och samtidigt kunna upprätthålla alla de vuxnas förväntningar på hur man egentligen kan göra på en sådan kravfylld tid som julen.


I år fungerade det dock över alla förväntningar. Min son som tidigare haft mycket svårt med att vara på nya platser och med nya rutiner klarar nu sin vardag med hjälp av medicinering (för sin ADHD) och trots många olika nya människor och platser och olika hem vi besökt under julhelgerna, både hos släkt och vänner. Så har han kunnat finna lugnet och umgås och leka med alla barn vi träffat under julen.

Min brorson som har en svårare autism och utvecklingsstörning har nu ändå utvecklats så mycket att han nu kan säga när han behöver en paus och då kan en av hans föräldrar gå med honom till övervåningen en stund och så att han får vila. Så orkade även han med allt stim och stoj kring julmiddag, paketutdelningen med tomten löstes så att min kära brorson och hans pappa (min bror) var i köket och öppnade hans paket där, men där han även kunde se oss i vardagsrummet (där tomten var) och på så vis fick han sina behov av avskildhet uppfyllda samtidigt som han kunde vara delaktig.

Han lekte även lite med en julklapp som han fick vilket är fantastiskt eftersom han är autistisk har han inte haft så mycket intresse av leksaker utan brukar främst vara avvaktande och inte ta till sig nya saker i första taget. Under sin uppväxt (idag är han 7 år) så har han bara tyckt om ett vattenhjul, att se på tvättmaskinen och en leksaksgrind i full storlek ifrån Fisher Price som jag hittade åt honom när han var ca. 2 år. Nu i år fick han en trummaskin med stora knappar på, då han tycker om musik och de var väldigt färgglada. Varje knapp (4 st) var ungefär lika stor som hans hand så jag gissade på att den skulle vara tillräckligt tydlig för att han skulle kunna uppskatta den. Vilket han också gjorde. Han började direkt röra vid den och fingra lite på den och spontant gick han senare även till den och tryckte igång musik och låg på golvet och lyssnade på den. Så den verkar vara något han kommer ha glädje av framöver.

Det känns fantastiskt att livet ändå gått så mycket framåt att man nu kan se fram emot ledigheter och högtider med en viss tillförsikt. Att det löser sig. Att man nu kommer att kunna njuta av ledigheter och lov vilket de senaste 6 åren varit mer av en mardröm. Bara föräldrar med barn med funktionshinder vet vilket kaos det blir kring de barnen som behöver så mycket tydlighet och struktur när denna vardag plötsligt ändras. När man tvingas leva så inrutat och i en grå trist vardag där det inte finns utrymme för vare sig utflykter eller spontanitet då barnet inte klarar detta utan att det blir kaos.

Men nu med två barn i min omedelbara närhet som plötsligt fungerar och att det äntligen går att slappna av och njuta av tiden omkring dem känns märkligt men som den bästa julgåvan. Jag städar bort julgran och juleljus. Det är med tillförsikt och försiktig glädje som jag nu går in i år 2014.