En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

torsdag 19 december 2013

Blodgivare behövs...

Idag har jag varit och lämnat blod på blodgivningscentralen i Luleå. Jag fick min kallelse nu, just innan jul och vad kan vara en bättre julgåva till mina medmänniskor än något som sjukvården inte kan framställa själva. Blod räddar liv. Bli blodgivare du också!


Här kan du läsa historier om människor som behövt blodgivning för att rädda deras liv.
http://geblod.nu/bli-blodgivare/berattelser/


När Linnéa fyllde 12 år fick hon beskedet att hon har myeloisk leukemi. Det skulle krävas sex månaders behandling och 168 blodgivare för att göra henne frisk. 


Hur går det då till? 

Första besöket: Provtagning och intervju

När du kommer till blodcentralen första gången är syftet att förbereda dig för din första blodgivning. Det viktigaste är att kontrollera att du är frisk och inte bär på någon blodsmitta. Ditt första besök på blodcentralen tar ca 30 minuter. När provtagningen är avslutad bjuder vi på fika.
Så här går besöket till:

1. Du fyller i en hälsodeklaration där du tar ställning till om du är frisk och kan ge blod. I samband med detta måste du kunna visa en giltig identitetshandling.

2. Vi gör en intervju med dig som komplement till hälsodeklarationen. Här är ett bra tillfälle att ta upp frågor du har eller om du av någon anledning blivit tveksam till om du kan ge blod.

3. Vi tar blodtryck och blodprov för att:
Undersöka vilken blodgrupp du har (ABO och Rh).
Ta reda på ditt blodvärde (Hb) för att se om du har tillräckligt med blod för att dela med dig. Ditt blodvärde måste vara minst 125 g/L om du är kvinna och 135 g/L om du är man.
Se om du har gulsotsvirus typ B eller C, syfilis, HIV eller HTLV I + I

Vad händer efter provtagningen?

- Ditt prov skickas för analys till laboratoriet.
- Om något av provresultaten behöver diskuteras hör vi av oss.
- Om allt är bra med ditt blodprov, blir du normalt kallad till blodgivning efter 3-6 veckor.

Det går snabbt att rädda liv. Bli blodgivare du också!

onsdag 18 december 2013

Tänk om klimatförändringarna är en myt och vi skapar en bättre värld för ingenting?



Tänkvärt så här i juletider. Ju äldre man blir ju färre saker önskar man sig, och det man önskar sig går inte att köpa för pengar. Fred på jorden. En ren värld. Att fattigdomen och världens lidande tar slut. 

Vad önskar du dig? och kan du själv bidra till något av det som du egentligen önskar dig, så att det en dag kan bli verklighet? 

Vad är du själv beredd att göra?

tisdag 17 december 2013

SÄPO pressar svenska internet- och telekommunikatörer...

Nyligen besökte Säpo operatören Bahnhof och bad om automatisk tillgång till kundernas telefon och mejl-uppgifter. I dagsläget sker insamlingen av trafikdata manuellt. Vid besöket spelades samtalet in med en dold bandare. På inspelningen hörs Kurt Alavaara, kriminalkommisarie hos Säpo, när han varnar för vad som kan hända om operatören inte samarbetar.

Kurt Alavaara målar upp ett scenario på inspelningen, där han beskriver en misstänkt terrorattack i Stockholm och att värdefull information upptäcks på en fredagskväll. Säpo begär uppgifter från operatören. Med den nuvarande manuella tekniken får Säpo informationen först efter helgen enligt Alavaara. Så för att förhindra att attacken sker under helgen bör operatören gå med på att införa den automatiska tekniken. "Smäller det i Stockholm med 800 döda så tror jag inte man vill vara vd för Bahnhof", säger Kurt Alavaara och syftar till företagets ovilja att gå över till den automatiska lösning som Säpo vill ha.



På bandet kommer det också fram att Säpo påpekar att kunderna inte behöver få reda på något, men Bahnhof sa nej till förslaget. Hos Tele2 känner man igen retoriken och påtryckningarna från Säkerhetspolisen. "Det är direkt olustigt för oss som operatörer, som försöker ta kundernas integritet på allvar, att bli föremål för sådana här påtryckningar från svenska myndigheter", säger Stefan Backman, chefsjurist på Tele2 Sverige.

Det här sker bara en månad efter avslöjandet om att Säpo vill ha direkt tillgång till svenskarnas telefon- och mejltrafik. Då var flera operatörer tveksamma till kravet, men Säpo fortsätter alltså att pressa dem.

"Tillgången till information är till för att avvärja eller utreda och lagföra grova brott", menar man ifrån SÄPO.

Men skillnaden är att nu vill man automatisk tillgång till olika uppgifter som operatörer har. Bahnhof datalagrar information men nu vill polisen ha en öppen dörr rätt in i systemen. Säpos arbetsmetoder är tveksamma. Det är högst tveksamt att man gör den här typen av besök, med löften, kombinerat med illa dolda hot, försöker övertala en operatör som uppenbarligen inte vill lämna ut uppgifterna. Och detta utan att ha belägg för att det skulle kunna förhindra den här typen av terrorattacker som man beskriver.

Det finns ett stort problem när man åsidosätter människors integritet och rätt till privatliv för att eventuellt kunna förebygga brott. Av samma anledning som polisen inte får börja följa efter privatpersoner innan de har något att misstänka dem för. De får inte gå in i folks hem utan att ha en husrannsakan. Av samma anledning bör man alltså inte få fri tillgång till internettrafik och datalagring utan att ha ett särskilt tillstånd för varje enskilt ingripande. 

Snart kommer dock datalagringsdirektivet att gå upp i EU-domstol vilket ju var på tiden. Vi fortsätter hoppas att demokratin kommer gå i rätt riktning och inte mot mer övervakning. (1984). SÄPO:s egen slogan säger "Vi skyddar Sverige och demokratin". Med de metoder man använt som nu kommer fram så verkar det citatet närmast ironiskt.

måndag 16 december 2013

Medarbetarstipendium 2013 i Luleå Kommun...

..går till projekt UTAN, eller Unga Till Arbete i Norr vilket känns fantastiskt. Vi har jobbat hårt det här året för att ungdomar som står långt ifrån arbetsmarknaden skall komma åter till arbete och studier. 50% av de som deltagit i projektet har gått till antingen arbete eller studier, samt 80% upplever sig ha kommit närmare arbetsmarknaden. De har kanske gjort klart sin planering men har gått åter till arbetsförmedlingen för vidare planering av aktivitet då vi inom projektet kanske slutgjort planeringen som de skulle ha hos oss. 

Vi är stolta över att kunna arbeta för Luleå Kommuns nollvision för ungdomsarbetslösheten.

Det är ändå fantastiska resultat vi har haft med en svår målgrupp som har haft stora behov av coachning och vägledning. Allt ifrån ungdomar med olika typer av funktionsnedsättningar som kan vara kända eller okända. En del har fått utredas via vår psykologresurs Karin Svedberg, Suecia (Piteå) under tiden i projektet, vilket har varit en oerhörd hjälp för de enskilda som haft det behovet.

En del andra har kanske mer varit behov av coachning för att komma fram till vad de själva vill. En del har funnit sin väg åter till gymnasiestudier efter år av psykisk ohälsa såsom utbrändhet, depressioner och annan ohälsa. Kanske efter ett år som "hemmaliggare" så har det varit ett mycket stort steg för dem att komma åter i aktivitet. Kanske genom kunna komma igång med dagliga rutiner och praktik. En del har funnit sin resa hela vägen ut i arbetslivet till kanske det första riktiga jobb som man har haft.

Syftet med projektet har varit:

Att underlätta för unga i åldern 16-24 att komma in på den ordinarie arbetsmarknaden
Att stötta unga till att avsluta sin gymnasieutbildning, att få gymnasiekompetens
Att stötta ungdomar som har ett slutbetyg från gymnasiet med så dåliga resultat att de inte tagit sig vidare till fortsatta studier eller till arbete

http://www.esf.se/sv/Projektbank/Behallare-for-projekt/Ovre-Norrland/Unga-Till-Arbete-i-Norr-UTAN/

"Genom att på ett strukturerat sätt arbeta med ungdomar som står utanför arbetsmarknaden har UTAN projekt nått goda resultat. Ledstjärnor har varit Tid - Bemötande - Eget ansvar - Individfokus. Inom ramen för projektet har nya arbetssätt och metoder prövats. Stor vikt har lagts vid tidiga insatser och uppsökande verksamhet.

Med målet att hålla projektet nära kärnverksamheten, har nya arenor för samverkan vuxit fram där förvaltningens alla resurser nyttjas. Arbetssättet kommer på så sätt att ligga till grund för det fortsatta arbetet med målgruppen, även efter projektets slut."



De belönade är Vera Westerlund, projektledare, Jenny Johansson, Heléne Öhman, Emma Söderberg, Maria Eliasson, Gabriel Borg Valkeapää, Izabella Strand, Niklas Korva och Malin Styrman.

Vi är jätteglada för de resultat vi fått och främst för ungdomarna som vi mött på vägen som lärt oss mycket. Nästa år fortsätter arbetet i en ny ungdomsprocess inom Luleå Kommuns arbetsmarknadsförvaltning och då fortsätter man att arbeta med ungdomar på det sätt som vi tidigare gjort i UTAN-projektet.

Nästa år tar vi nya tag!

måndag 9 december 2013

Fairtrade...

Det finns över 1600 Fairtrade märkta produkter på den svenska marknaden. Det finns Fairtrade-märkt kaffe, te, kakao, drickchoklad, chokladkakor, bananer och annan färsk frukt, juice, ris, glass, socker, müsli, snacks/godis och honung. Dessutom går det att köpa Fairtrade-märkt vin, rosor, sportbollar, och produkter som innehåller Fairtrade-certifierad bomull. Varje gång du väljer Fairtrade-märkt bidrar du till att odlare och anställad kan förbättra sina arbets- och levnadsvillkor.



Fairtrademärkt Kaffe:

I Sverige ligger vi i topp beträffande kaffedrickande och konsumerar hela en procent av världens kaffe. Det innebär att vi i genomsnitt dricker cirka nio kilo kaffe per person och år. Efter olja är kaffe världens största handelsvara och är en av de allra viktigaste exportvarorna för många utvecklingsländer. Kaffeproduktionen berör direkt cirka 25 miljoner odlare och garanterar livsuppehället för mer än hundra miljoner människor världen över. Det mesta kaffe vi dricker här i Sverige kommer från Brasilien, Colombia, Kenya, Guatemala och Costa Rica.

Kaffe var den första produkten som det utarbetades Fairtrade-kriterier för, vilket skedde i slutet av 1980-talet som en följd av kaffeodlarnas svåra ekonomiska och sociala situation. Idag är kaffe den största Fairtrade-produkten med hundratals certifierade producentorganisationer i Afrika, Asien och Latinamerika. Majoriteten av de Fairtrade-certifierade kaffeodlarna finns i latinamerikanska länder så som Peru, Guatemala och Colombia.


Fairtrademärkt Godis:

En gemensam nämnare för Fairtrade-märkt godis är att alla produkter inom kategorin går under benämningen ”sammansatta produkt”, vilket innebär att produkten är gjord av mer än en ingrediens. Huvudregeln är att alla ingredienser som kan vara Fairtrade-certifierade i en produkt också måste vara det.

Kom ihåg: det finns Fairtrade-märkt kaffe, te, kakao, drickchoklad, chokladkakor, bananer och annan färsk frukt, juice, ris, glass, socker, müsli, snacks/godis och honung. Läs mer på: http://fairtrade.se/

Fråga efter Fairtrade i din butik!

tisdag 3 december 2013

Att ha ett barn med funktionsnedsättning...

Jag har en son som idag är 6 år gammal. Han har nu i höstas börjat skolans 6-års verksamhet som är förlagd på skolans område. Han har också ett funktionshinder, eller funktionsnedsättning. ADHD och en atypisk autism. Främst hyperaktivitet, koncentrationssvårigheter och bristande impulskontroll tror jag är det som man kanske märker främst. Sedan har han också vissa autistiska drag som ibland även det sätter krokben för honom. Han är normalbegåvad i övrigt och i mångt och mycket även som andra sexåringar.

Det är inte ovanligt att drag av autism framträder tillsammans med ADHD diagnosen. Man kan idag inte säga helt om det är för att man är hyperaktiv som man inte hinner läsa av sin omgivning eller om sambandet är att för att man inte kan läsa av sin omgivning som man kanske får den här bristande koncentrationen och hyperaktiviteten. Sambandet är inte helt klarlagt där.

På bilden: Patienter med ADHD hade lägre nivåer av dopamin-transportörer i nucleus accumbens, en del av hjärnans belöningscentrum, än kontrollpersonerna.
http://www.bnl.gov/newsroom/news.php?a=1565


Min son är en fantastisk individ. Han är oftast glad och busig, påhittig, spontan och kramgo. Han är social och gillar att babbla med främlingar som han träffar ute. Han är entusiastisk för det mesta och har en snabbhet och energi som ibland kan vara förundransvärd. Sedan finns det ju naturligtvis nedsidor med detta också, min son har stort behov av strukturer och fasta rutiner omkring sig vilket är en del av hans funktionsnedsättning. Men får han detta så fungerar han perfekt på fritiden och i hemmet med oss föräldrar som han bor hos varannan vecka.

När han började skolan så resonerade man så att man skulle börja läsåret på den nya skolan utan resursperson fastän han hade haft en resursperson redan på förskolan det senaste ca. 1,5 året innan. Han fick sin diagnos redan när han var 4 år. Tanken här är underlig eftersom att för mig hade det varit mer begripligt att sätta in en resursperson i början av skolåret för att sedan trappa ned eller ta bort resurspersonen om det började fungera bra. I en ny miljö hade han behövt allt stöd han hade kunnat få. Men skolan tänkte annorlunda och det var bara för oss föräldrar att titta på och hoppas att det skulle gå bra ändå. På förskolan fungerade han så bra och hade lärt sig alla förskolans rutiner att man inte egentligen hade behövt en resursperson där längre. Men i en ny miljö kan vad som helst hända. Barn som är allergiska brukar man inte "prova" om de plötsligt börjat tåla det som de är allergiska mot. Men har man en livslång diagnos av en NPF diagnos kanske man plötsligt blivit "frisk", kanske är värt att prova...

Det gick inte mer än en vecka innan incidentrapporteringen började hopa sig. Rymningar från skolan, kastat sten, rymt från skolan igen, kastat mer sten. Direkt upptäckte personalen att de måste börja punktmarkera honom, vilket tog en person ur den ordinarie personalen annars blev det kaos. Under de första veckorna fick han ha många olika i personalen och olika vikarier. Efter några veckor och högar med incidentrapporter fick han ändå rätt till en resursperson, iallafall kortvarigt beslut på någon månad, som de sedan har fått förlänga. Nu har resurspersonen fått till årsskiftet och kanske får han en ny efter årsskiftet då det kan finnas någon på kommunens LAS lista som behöver anställning.

Men även om man har en resursperson behöver min kära son såklart även anpassningar av undervisningsmaterialet och anpassningar i skolans kravnivå. Detta har man inte ännu löst utan med felaktig nivå av krav på honom blir han ohanterlig när han inte klarar av att leva upp till skolans krav. Han får utbrott och vill fly, säger till sin resursperson att han vill dö och ska ta livet av sig med pennan som han håller mot sig som att han ska hugga sig med den. Klart min son inte mår bra i skolan när det är så. Inget barn som är sex år gammalt ska väl vilja dö redan?

I månader har jag frågat efter anpassningar, anpassningar medan man ifrån skolans håll mer har lutat sig på "det står i skolplanen att man skall lära sig penngreppet". När min son hatar att rita och hålla pennan så klarar han bara det en kort stund. Medan andra barn kan sitta och rita i timmar. Med fel kravnivå får han utbrott, kastar pennan och skolböcker, försöker rymma från sin resursperson och klassrummet när de inte ger honom rätt uppmärksamhet så de inte stoppar hans uppvarvande i tid. Med fasthållningar, att både läraren och resurspersonen tvingats sitta på honom som följd. Samt att min kära son försökt bitas och sparkas när situationen eskalerat så långt. Förra veckan skallade han resurspersonen när denne höll fast honom bakifrån.

Vi har även försökt få till en träff med skolans personal och habiliteringen under en lång tid. Vi hade en tid till skolan inom en vecka efter höstlovet då det började braka lös totalt i situationen på skolan. Men då läraren och resurspersonen inte ville ta i detta på egen hand (fast det var där situationen var som mest akut) så skulle vi istället vänta 1,5 månad senare för att både rektor, lärare, resursperson, habiliteringens personal, fritidspersonalen skulle kunna vara på samma möte.

Nu är min son en "arbetsmiljöfråga" heter det. Fast vi föräldrar hela tiden försökt fråga efter rätt stöd så har det alltså gått så här långt. Skolans specialpedagog har haft tid att träffa läraren och resurspersonen en gång på hela den här terminen först i slutet av november, fast situationen varit katastrofal sedan skolstarten. Rektorn på skolan säger själv i ett mail till mig att "detta är ett av det mer komplexa elevärendena jag haft under hela min skoltid. Det är nog inte så enkelt som att alla problem härrör till resursperson eller skolans anpassning. När NN  reagerar på krav- vilket det ständigt kommer att bli i skolmiljö; stå i kö, vänta på sin tur, sitta på en stol, sitta vid en matta osv -med utbrott och våld så är lösningen sällan enkel. "

Vad gör vi då för att anpassa? Hur kommer min son att kunna få rätt hjälp i skolan? Min fråga till rektorn tidigare var att "behöver man inte en resursperson med särskild kompetens eller erfarenhet av exempelvis autistiska barn för att kunna hantera och anpassa omkring honom om man nu söker en ny person ifrån LAS listan till nästa år?". Detta då den resursperson han har haft inte har haft någon erfarenhet av barn med särskilda behov. Detta var alltså vad jag fick till svar...

Nu har vi börjat medicinera honom med Equasym Depot för att försöka hjälpa honom att kunna hantera skolans kravnivåer, då detta är en akut situation på skolan. Med denna medicinering kan han få en högre koncentration under dagtid i skolan. I hemmiljö har han inte behövt någon medicinering utan det fungerar bra i alla andra situationer utom skolsituationer. Även på fritids efter skoltid har det fungerat bra. Under tiden sänker man alla krav på skolan till noll och större delen av dagen är min son i ett eget rum med resurspersonen och spelar ipad. Detta är skolans lösning istället för att försöka hitta en balans i kravnivån så kör man antingen 100% eller 0%. Så det är viktigt att man jobbar vidare på att hitta rätt kravnivå och anpassningar och inte bara att han skall medicineras.

Det är inte lätt att vara förälder i en sådan här situation eftersom man inte vill att sitt barn ska fara illa i skolan och hela hösten har man tyvärr skött det ganska dåligt ifrån skolans håll. Främst eftersom han naturligtvis inte skulle ha fått börja terminen utan resursperson när man visste att det fanns den här problematiken. Sedan att man inte tagit det på allvar och sett till att skolans specialpedagog haft en större kontakt med resurspersonen och läraren om nu rektorn säger att detta är ett av de mer komplexa elevärenden hon haft under hela sin skoltid. 

Fördelen är dock att min son kommer gå på samma skola fram till årskurs 9 så de har ingen möjlighet att bara skjuta problemet framför sig utan det är upp till den här skolan att lösa.

Eftersom jag varit upptagen med att försöka lösa situationen omkring min son har jag haft lite mindre tid att skriva på bloggen på sistone. Men kanske börjar det fungera nu med medicineringen och kanske får skolan snart in bättre strukturer och rutiner. Konstigt nog så undrar man ju om detta är första barnet de mött med ADHD problematik?

Ärligt talat får jag lite huvudvärk.

Nedräkning mot juletid...

De flesta av oss har nog känt höstens alla krav stapla sig i högar. Höstterminen är den del av året där större delen av årets arbete också blir gjort. Kanske är det för att man varit uppvilad efter sommaren och då orkar ta tag i det som varit liggande. Men sedan följer julstress och julhets och ett ännu högre tempo. Som vi varvar upp till hela hösten sen är det många som nog går in i något slags bakslag och nyårsdagen följt av några dagar i årets början så lägger sig landet helt stilla och går i dvala.

I år har jag tänkt att försöka slippa julstressen och istället försöka satsa på julgåvor med en större känsla bakom och inte sugas med i bara det kommersiella.

I år försöker jag hitta saker att köpa som också hjälper andra. Fairtrademärkt, rättvisemärkt eller på något sätt stödjer en god sak. http://www.weeffect.se/ge-en-gava/webbutik/armband/ Här är ett exempel på en sådan butik, där man kan köpa armband gjorda av kvinnor i fattiga länder och därmed hjälpa dem till att få en försörjning.


I övrigt försöker jag tänka ekologiskt och närproducerat. Eller vad sägs om burkar med Havtornsgelé plockade och lagade här i närområdet. Eller en handvävd handduk i lin och bomull som sytts på Luleå Kommuns Textilservice som hör till kommunens sysselsättningsavdelning.

Jag tror jag är något på spåret här då jag känner att jag själv mår bättre av att handla sådant här och jag tror det blir ändå roliga gåvor för mottagaren att få. Däremot tycker jag det känns svårt att ge bort sådana där kort där man redan gett en gåva till välgörenhet.

Som jag ser det så kan man inte ge bort sin personliga gåva till välgörenhet till en annan människa eftersom själva tanken är att det är ett medvetet val man själv har gjort. Inte att man tar gåvan man annars skulle ha gett sin vän, kollega eller släkting och istället gav den gåvan till välgörenhet för att då tycker jag man istället skulle skippat att ge sin bekant en present då gåvan var direkt till välgörenhetsorganisationen.

Hur tänker du själv kring julhandeln? Gör du själv några speciella val i år eller rullar det på som vanligt?