Kina i behov av enorma reformer...

Precis som resten av världen behöver ställa om sitt samhälle när kartor ritas om, så behöver även Kina göra det. Ett Kina som har en enorm tillväxtvärk efter 30 år av extremt hög, snabb ekonomisk tillväxt, samtidigt som utvecklingen i deras samhälle har gått i ett rasande tempo.  Att samhället har kunnat byggas upp, är ett resultat av billig arbetskraft, export av lågkostnadsprodukter och statliga infrastrukturinvesteringar, men nu dras landet i dag med strukturella problem. 
http://www.di.se/artiklar/2012/11/8/kinas-nya-ledare-bromsar/

Med utländska investerares hjälp har man byggt infrastruktur, vägar, företag, skolor, utbildning, medelklassen  fick en helt ny möjlighet till att utbilda sina barn och befolkningen som helhet har krävt allt högre löneförhöjningar när de velat höja sin levnadsstandard. Det betyder även att kostnaden för att driva samhället har blivit högre.

Nu när industri, och export, samt produktion bromsar in häftigt så kommer alltså inkomsterna till landet att minska. Detta är en del av de strukturella problemen. Man har gjort sig kanske allt för beroende av exporten till USA, EU, m.fl. länder som nu inte har ekonomi till att kunna importera kinesiska produkter som tidigare. Marknaden är mättad och vi här i väst har kanske fyllt vår kvot i hur mycket datorer, tv-apparater, och telefoner vi kan ta till oss inom en så pass kort tid.

Det gör att Kina drabbas av en svår växtvärk. För hur skall man nu ställa om sitt samhälle, när hela världen ritas om. Nolltillväxtsamhället drabbar även Kina. För att kunna ställa om behövs därför nu marknadskrafter och konkurrens "släppas fri". Med en ökad transparens ifrån politiskt håll och även då alltså ekonomiska reformer där marknadskrafterna tillåts styra mer. Problemet är då att Kinas politiska system inte uppmuntrar radikala reformer.

Det kinesiska näringslivet lider på många håll av ineffektivitet, överkapacitet och fallande lönsamhet.

Samtidigt för staten att fortsätta driva Kinas ekonomi med en sorts planekonomisk styrning, och bygga spökstäder och infrastruktur projekt som marknaden inte har behov av blir alltså bara ett resursslöseri och ger ingen varaktig förändring. Om de inte påbörjar en omställning så kommer även Kinas ekonomi att gå rakt in i väggen när omvärldens turbulenta ekonomi inte kan svara mot deras inhemska behov. De behöver nu även bygga ut sin inhemska marknad. Regeringen har även själva blivit alltmer medveten om sin begränsade förmåga att stimulera tillväxt genom statliga investeringar. Så under förutsättning att tillståndet i landets ekonomi inte dramatiskt försämras, kan man alltså anta att det inte blir aktuellt med några ytterligare stimulansåtgärder från kinesiskt håll då dessa inte visat sig fungera.

Den framtida tillväxten i den kinesiska ekonomin kommer att drivas av inhemsk konsumtion. I Kina blir det en stor efterfrågan på högkvalitativa tjänste och konsumentprodukter, exempelvis utbildning och hälsovård. Därmed går de samma framtid till mötes som västvärlden, med en alltmer stagnerande tillväxt.

Det saknas alltså inte utmaningar för Kinas Xi Jinping och Li Keqiang som väntas utses till landets nya ledarduo inom en vecka. Behovet av ekonomiska och politiska reformer i Kina är väldigt brådskande om inte ekonomin skall krascha utan mer "bromsa långsamt" mot en krockkudde av ökande inhemsk ekonomi.