En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

lördag 19 maj 2012

Vad lär vi oss av den långsamma ekonomiska kollapsen i Grekland?

Andra nationer tvekar att ge bistånd när ett land närmar sig ekonomisk kollaps, och de flesta nationer i Europa kommer det inte ens att vara möjligt att rädda eftersom det helt enkelt är för många som balanserar på slak lina. Hur många andra nationer skulle kunna rädda oss? Kinas ekonomi har redan börjat att backa mer än de flesta inser och de flesta av alla andra utvecklade nationer går även de igenom liknande svårigheter.

Så vad händer när ett lands ekonomi börjar kollapsa?



- Offentliga tjänster blir opålitliga när både regering och ekonomi kollapsar. Tjänster vi nu tar för givet, såsom polis, brandmän och sanitet, vattenförsörjning, kommer att bli dåligt bemannade och många kommer helt enkelt att stänga. Detta lämnar medborgarna i ett tillstånd där de måste försöka göra sitt bästa på egen hand.

- Myndigheter kommer att tvingas att drastiskt minska sina budgetar, vilket sätter miljontals människor utan arbete. 

- Förvirrande lagar och byråkrati kommer att öka och lagstiftare på alla nivåer försöker i första läget att få in mer skatt, för att hålla sig flytande.

- Nya "kreativa" skattelagar kan ges retroaktiv verkan, kommer att vara alltför betungande och inkluderar extrema straff för utebliven betalning.

- Offentliga pensioner kommer inte alls vara lika säkra som människor har väntat sig och offentligt anställda kommer att uppleva missade lönecheckar och minskade arbetstimmar.

- Sjukvårdsförmåner kanske upphör att existera och kvaliteten på vården kommer att hotas. Medicinsk behandling och läkemedel blir oöverkomligt dyr.

- Totalt sett kommer den fysiska hälsan försämras. Fler människor kommer att avstå från viktig medicinsk vård och ignorera varningssignaler om allvarliga hälsoproblem. Detta kommer att leda till fler människor med försvagat immunsystem, vilket gör att spridningen av sjukdomar ökar och ökar även risken för epidemier. Eventuellt kommer på sikt även livslängden att minska avsevärt.

- Företagen kommer att fortsätta att gå i konkurs, vilket leder till att arbetslösheten kommer att stiga, och familjer kommer att ha mindre och mindre inkomster för att täcka sina mest grundläggande utgifter, än mindre någon lyx att göra deras liv bekvämare.

- Bankerna kommer att uppleva s.k. bankruns då insättare är desperata att bevara de pengar de har. Detta kommer att begränsa möjligheten för banker att låna ut pengar till företag, vilket påverkar den redan hårt drabbade ekonomin.

- Den medelklass, som tidigare levt en bekväm livsstil, kommer att krossas, med miljontals hemlösa och hungriga, utan hopp för framtiden. Container dykning kommer att bli en livsstil för många. När familjer använder sina besparingar och pensionsfonderna försvinner, kommer statligt stöd även det att begränsas eller inte längre finnas tillgängligt.

En kollaps lägger ytterligare press på människors emotionella och psykiska hälsa vilket orsakar en ökning i skilsmässor, missbruk, psykisk ohälsa och självmord mm. Familjeband blir allvarligt ansträngda när föräldrar inte kan hjälpa sina barn och desperata familjer inte kan ta in utblottade släktingar. Oroligheter kommer att öka desperata, arga människor vänder sin vrede på de personer och enheter som de  anser bär ansvaret för krisen. Det leder till social oro, men kan även leda till upplopp.

Det är alltid så att världen förändras innan det mänskliga sinnet märker den förändring som pågår. 

Exempelvis så kämpar det grekiska folket och deras politiker för att komma till rätta med resultaten av decennier av oansvariga utgifter. De har levt en lögn. Nu först visar sig lögnen för folket och de har ännu att ta konsekvenserna av denna långt pågående lögn som de har levt i.

Vi i Sverige ligger för närvarande relativt bra till vad gäller våra statsfinanser. Men även här pågår utvecklingen av en liknande situation likt den som finns i resten av Europa. Än har vi lite tid, där vi om vi är smarta, kan lära oss av omvärlden och unviker att hamna i samma situation. Själv har jag ingen lust att gå denna mörka framtidsbild till mötes.

5 kommentarer:

  1. Känns orimligt att familjebanden skulle bli svaga, titta på de länder där man har det svårt/svårare och de gamla bondesamhället och se hur viktig familjen är för dessa. Tror snarare på en generell motsats där grupper går ihop, grupptillhörighet blir viktigare och individen står tillbaka.

    SvaraRadera
  2. Håller familjebanden blir de absolut starkare sammanhållning inom gruppen. Fast i länder där vi inte varit vana att behöva ta hand om våra äldre exempelvis, eller övriga avlägsna släktingar kanske det blir mer ansträngt..

    SvaraRadera
  3. Mycket av det du skriver om har ju redan tagit sin början, det är som sagt bara svårt för folket på gatan att uppfatta det ännu så länge.
    I sista stycket skriver du att statsfinanserna är bra i Sverige. Ja, men det har ju skett på bekostnad av annat. Krasst uttryckt så har man avskaffat den allmänna sjukförsäkringen och i praktiken kriminaliserat sjukdom, arbetslösa har också fått skjuta till pengar för att justera landets skuldsättning, gäller även pensionärerna.
    Dessutom har ju nuvarande regim totalt strypt medel till nödvändiga offentliga investeringar, något som kanske inte till fullo märks just nu men som kommer att bli uppenbart för allt fler framöver.
    Järnvägar som inte underhålls, telenät, kraftnät, vägar, sjukhus. Listan kan göras hur lång som helst.
    Polis och militär saknar medel att fullgöra de mest elementära uppgifter, ett nytt talande exempel senast i nyhetssändningen idag om nån 69-åring som rånats i sitt hem mitt i en av landets större städer. Här i norr har vi haft diverse inbrottsvågor, ofta med EU-medborgare från relativt nya EU-länder involverade, nu senast en fasadklättrare.. osv.

    Jag är mycket pessimistisk när det gäller den närmaste framtiden, för de folkvalda företrädarna vi har verkar totalt sakna den fantasi som behövs för att ta till sig vad som håller på att hända. Antingen det, eller så vill dom inte.

    /Tompan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Samtidigt som det är så tråkigt att vara helt pessimistisk till allt som händer. Vi måste fortsätta försöka vara positiva och göra det bästa vi kan, varje steg på vägen. Men staten och välfärdssamhället har i stort spelat ut sin roll, vi är på nedmonteringens väg för tillfället, precis som du skriver.

      Radera
    2. Att hela tiden köra den positiva stilen löser inte krisen. Det senaste jag hörde i radion här om dagen var, att av de barn som föds nu kommer hälften att bli 100 år eller äldre. Det i en tid när energ- och mattillgångarna blir allt knappare. Då antibiotikan undan för undan slutar verka. Då världens befolkning ökar med ett Sverige var 6:e vecka.

      Visst är det bra att vara optimist, men det är bättre att vara realist och säga att om 100 år blir det lika sällsynt att något barn som föds nu blir 100 år som det var för 100 år sedan...

      Radera