En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

söndag 27 maj 2012

Icke simkunniga barn skall ej bada ensamma...

Jaha, så har det hänt igen, drunkningstillbud som rör barn. Var är tillsynen när barn badar? Detta var en tragisk tragedi där 2 familjemedlemmar miste livet. Det går snabbt när olyckan väl är framme, men denna olycka hade kunnat undvikas genom att man använt sig av det vanliga folkvett som jag alltid efterfrågar.
http://www.dn.se/sthlm/minste-pojken-dog-efter-drunkningsolyckan

Drunkning är den tredje vanligaste dödsorsaken efter trafikolyckor och självtillfogad skada bland barn och unga. Drunkningsolyckor sker under alla årstider och såväl inomhus som utomhus. Drunkningsolyckor sker i både grunt och djupt vatten. Simkunnighet, ökad vattensäkerhet samt övervakning av små barn är det absolut viktigaste för att förhindra drunkningsolyckor.

Ofta sker inte en drunkning så dramatiskt som vi har vant oss att se det på TV. Inga flaxande armar och skummande vatten. Ofta sker det i det tysta, med att man plötsligt bara är borta utan att nån hinner se detta. Inte ens en krusning på ytan och det går fort. Nån som inte kan simma och kommer ut på för djupt vatten kanske aldrig ens kommer upp till ytan en andra gång.


Människans andningsfunktion är konstruerad för att andas och rösten är en sekundär effekt, eller möjligen en bieffekt. Andningen måste fungera för att rösten skall fungera. På ett drunkningsoffer är munnen och luftvägarna över och under vattenytan om vartannat. Munnen är oftast inte över ytan tillräckligt lång tid för att hinna andas ut, andas in och ropa på hjälp. Under den tid munnen är över ytan tenderar man att andas hastigt in och ut innan munnen hamnar under ytan igen.

Drunknande människor kan inte vinka på hjälp. Instinkten säger åt dem att sträcka ut armarna lateralt och pressa dem ner mot vattenytan. Att trycka armarna nedåt mot vattenytan ger offerts en hävarm som ger dem möjlighet att lyfta munnen över vattenytan så de kan andas.

Genom hela perioden av aktiverad drunkningsreflex, saknar man viljestyrd kontroll över armrörelserna. Fysiologiskt kan ett drunkningsoffer som kämpar för att hålla sig över ytan inte sluta "drunkna" och utföra viljestyrda (rationella) rörelser som att vinka på hjälp, simma mot räddning eller ta tag i räddningsutrustning.

Det betyder inte att en person som skriker på hjälp och fäktar med armarna inte är illa ute, de upplever vad som kallas akvatisk panik . Den förekommer i vissa fall före drunkningsreflexen. Akvatisk panik är ofta kortvarig men till skillnad från faktiska drunkningsoffer så kan den som upplever akvatisk panik fortfarande assistera vid sin egen räddning genom att greppa livbojar, livlinor etc.

Så om en kamrat hamnar i vattnet och det ser ut som om allt är under kontroll, ta det säkra före det osäkra. Fråga om personer mår bra, om de kan svara på din fråga – då är de förmodligen så, men får du bara ett tomt stirrande till svar, då är det bråttom. Då kan du ha så lite som 30 sekunder att hjälpa offret.

I medel tar det dessutom 15 minuter för en ambulans att komma fram till patienten vid en drunkning i Sverige. Allt enligt det Svenska registret för hjärtstopp utanför sjukhus. I 15 minuter måste någon utföra livräddande insatser i väntan på hjälp utifrån för att personen skall ha chans att överleva. Ofta krävs det en livräddningsinsats i vattnet och HLR med hög kvalitet utan avbrott. Idag är överlevnaden vid hjärtstopp i samband med drunkning 11.5 %. Denna siffra kan öka markant med rätt kunskaper och rätt utrustning.

Enligt Socialstyrelsens dödsorsaksregister omkommer ca 250 personer varje år i Sverige på grund av drunkning,  av dessa är hundratalet rena olyckor och resterande oklara eller avsiktliga fall. 
Ytterligare 500 personer vårdas inom sjukvården för symptom och komplikationer relaterade till drunkningstillbud, varav ca 250 i öppenvård och ca 250 i slutenvård (Patientregistret Juni 2009). Ett stort bekymmer vid drunkning är de relativt sett få bevittnade fallen, endast 29% av de fall där behandling med HLR påbörjats.

Bland barn 0-17  år var bevittnandegraden ännu lägre: 18 %.

Här ser man alltså tydligt att det är dålig övervakning vid samtliga drunkningstillbud som rör barn och ungdomar.

Svenska Livräddningssällskapets definition av simkunnighet lyder: Simkunnig är den som kan falla i på djupt vatten, få huvudet under och efter att åter ha tagit sig upp till ytan kan simma 200 m i en följd, varav 50 m ryggsim.

Kanske var ingen av barnen simkunniga, kanske var det äldre barnet simkunnigt men kan då inte ha förmågan att rädda det andra.

Är man då på en badplats med barn som inte kan simma, räcker det inte sitta på stranden långt ifrån eftersom risken är stor att man tittar bort "en sekund" och så är barnen borta då tar det även tid att hitta igen var de försvunnit under ytan, för att så kunna rädda och dra upp dem. Är man gammal har man dålig hälsa, och också kanske dålig syn. Man är heller inte så stark och snabb som en yngre person detta måste man ta hänsyn till när man sätter en sådan person i position av att vara "badvakt". Skulle du lämna dina barn till en främling som var badvakt på ett offentligt bad, som var tex. 70 år gammal och gick med dålig höft eller andra krämpor som skulle vara enda tillsynen till barnen? Men när det är närstående så accepterar vi plötsligt detta.

Den som har tillsynen över barnen och alltså skall fungera som "badvakt" måste vara mycket duktig simmare som snabbt tar sig till barnen och kan dra upp dem. Att vara gammal, eller exempelvis sjuk och svag är alltså en dålig säkerhet för barn. Då skall man istället bada i pool där det inte kan bli djupare än ett visst djup, där barnen alltid bottnar, och där det alltid finns badvakt.

Uppenbarligen många brister i omdömet som har lett fram till den här tragiska händelsen. Även om vi säger att 9-åringen i den här historien kanske kunde simma, kan inte denne vara ansvarig för en 7-åring som badar samtidigt. Säg att 7-åringen då troligtvis är den som hamnar för djupt ut och inte kan ta sig upp, på grund av att man är kortare och inte kan simma. Då kan inte en 9-åring dra upp det andra barnet, samt vid drunkningstillbud kommer personen som håller på att drunkna få panik och troligtvis dra ned den som försöker hjälpa som inte är tränat att ha något emellan sig och den som håller på att drunkna.

I årskurs fem kan de flesta barn, närmare 95% simma, men är man yngre än det som en 9-åring går väl i årskurs 3 (?) så är det inte lika säkert att de kan simma heller.

Varför hade inte de icke simkunniga barnen flythjälpmedel på sig, exempelvis flytsimring runt magen? Naturligtvis är detta det minsta man skulle krävt om barnen skulle bada "själva" med endast övervakning från stranden. Detta handlar om punkten "vattensäkerhet".

Det finns så många frågetecken kring detta så jag blir alldeles matt. Det var uppenbart tillställt för en olycka. Många gånger kan det gå bra eftersom barnen kanske håller sig på det grunda, men riskerna är alldeles för stora för att tar man barn till stranden på det här viset och med dessa förutsättningar kommer olyckan att vara framme någon gång.  Hur kom det sig även att den gamla kvinnan inte kunde tillkalla fler till hjälp från stranden att snabbt livrädda barnen ur vattnet, när hon själv sprang ut för att rädda dem? Då hade kanske inte hon själv heller drunknat i vattnet, då även andra hade varit ute där på det djupa för att leta. För det var väl fler på stranden? Eller är man för stolt för att skrika "Hjälp! Hjälp!" när detta behövs?

I Sverige är vattnet grumligt mörkt och kallt, och nån som hamnat under vatten kan det ta lång tid att hitta igen under ytan, på djupt vatten. Därför måste man hålla sig nära barn som badar, de skall inte bada själv utan bada helst tillsammans med barnen tills de kommer upp till simkunnighet, i övrigt handlar det alltså om övervakning och vattensäkerhet.

I den här olyckan hade vi ingen vattensäkerhet, ingen simkunnighet och dålig övervakning. 3 av 3 alltså vad gäller de tre viktigaste faktorerna som bidrar till drunkningsolyckor.

Den här olyckan handlade inte om otur, utan att man medvetet skapar en situation genom att ha så många risker som man inte tar hänsyn till och ibland så kommer dessa att sammanfalla. Jag har skrivit mer om min syn på tur/otur här: http://rymdiz.blogspot.se/2012/05/att-forebygga-olyckor-leder-detta-till.html 

1 kommentar: