En blog om:

Samhälle, Miljö, Tillväxt, Ekonomi, Skulder och Sparande, Förberedelser och Peak Oil.

fredag 11 maj 2012

ECB i samma goda skick som Lehman Brothers före kraschen 2007...

Efter att ha subventionerat den europeiska banksektorn med sina 1 biljon euro ($ 1290000000000) till den långfristiga refinansieringstransaktion (LTRO). Med fonder som distribueras till långt under marknadspris är nu alltså den europeiska centralbanken belånad till nivåer som motsvarar vad Bear 
Stearns och Lehman Brothers kan ha känt sig bekväma med i början av 2007.
http://www.cnbc.com/id/47334163


Om den europeiska finansiella stabilitetsfonden var en gemensam skuld, så liknar ECB för närvarande en allt för högt belånad bank. ECB:s balansräkning är nu i närheten av motsvarande 3000 miljarder Euro, eller en ökning med cirka 30 procent bara sedan Mario Draghi tillträdde i november 2011.

Det stöds av det egna kapitalet (som planeras öka till 10 miljarder euro) och med euroområdets centralbanker's stöd (80 miljarder euro). Detta motsvarar en hävstång på cirka 38 gånger.

Alla pengar som pumpas in i systemet av ECB, har gjort dem själva insolventa. Detta för att ge ut krediter till bara 1 procents avkastning, mot massiv risk. Från ECB lånade man ut pengar mot tillgångar som inte kan vara värt ens 100 cent till euron, för att bankerna sedan skulle köpa högavkastande periferiskulder och därmed var tanken att bankerna skulle åka gratis till en hälsosam vinst och därmed rädda bankerna, och euroområdet. Pengarna har dock inte gjort någonting för att ta itu med EU: s grundläggande problem.

Det minskar inte nivån av skuld som problemländerna har, utan finansierar dem bara på kort sikt. Europa förlitar sig på sin åtstramningspolitik för att minska skulden. Eftersom det demonstreras med ett starkt motstånd i Grekland och det även har lett till mängder av demonstrationer på Irland, samt i Portugal, Spanien och Italien där folket motsätter sig en massiv finanspolitisk åtstramning. De upplever en orättvisa i situationen när man ser kombination av den privata sektorns minskade skuld, när man räddat banksektorn och gett skulden åt folket, och att det enda man har uppnått är att sätta ekonomin i recession. Det har även resulterat i en ökning, inte minskning av den offentliga skulden.

LTRO har inte förbättrat kostnadseffektiviteten eller tillgängligheten till finansiering av de berörda länderna. Statsobligationernas inköp som finansieras av LTRO har konstgjort skapad en minskad räntenivå för länder som Spanien och Italien. Men då inte ytterligare omgångar av LTRO erbjuds, så kommer räntorna sannolikt att återvända till marknadsmässiga nivåer, dessutom har endast en tredjedel av LTRO pengarna verkligen använts för att köpa statsskulder.

När skulder förfaller till återbetalning under året, kommer bankerna även att tvingas att sälja statsobligationer som köpts med medel som getts enligt LTRO. Det kommer att öka trycket på finansiering till krisländerna och deras kostnader. Efter att ha köpt så mycket av euroområdets skuld, är det nu banker i periferin som är de stora innehavarna av sina regeringars skulder och kommer att sitta på stora orealiserade förluster.

LTRO löser inte de långsiktiga problemen med solvens eller finansiering av bankerna, som nu finns kvar, starkt beroende av generositet av de centrala bankerna. Det är ett statligt pyramidspel där dåliga banker stöder svaga härskare, som i sin tur står bakom bankerna. En process som kan beskrivas som två drunknande klamrar sig fast vid varandra för ömsesidigt stöd.

De svårigheter som Spaniens premiärminister Mariano Rajoy och Italiens premiärminister Mario Monti har för att genomföra arbetsmarknadsreformer har visat på det motstånd mot strukturella förändringar. Ökande protester i många länder pekar på de politiska svårigheter att genomföra de överenskomna åtstramningsåtgärder. 

Problemen för banksystemet har återuppstått. Spanska bankers dåliga och osäkra fordringar har ökat, liksom problemen på fastighetsmarknaden fortsätter. De saknade resurserna hos ECB för att upprätthålla situationen i euro-området gör att det bara är en tidsfråga innan de utnyttjar skuldpakten och kräver att EU-områdets medlemmar skjuter till medel för att i sin tur rädda ECB. I slutändan kommer alla skattebetalare att tillsammans få stå för notan för köpfesten.

Solidaritet, framför allt annat?

11 kommentarer:

  1. Och FED, BoE samt BoJ ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi lever i spännande tider. Om ECB eller FED skulle rasa har det redan gått så långt att andra stora centralbanker inte har så mycket att sätta emot. Då har finansmarknaden rasat som ett korthus. De egna ländernas medborgare får då gå in och antingen överta/garantera sina egna centralbankers skuld, så om folket vill överta skulderna, skapa ett helt nytt bankväsende i sina respektive länder så borde Japan och England ligga bättre till än USA då USA har världens största handelsunderskott och importerar långt mer än de själva producerar/exporterar. De är alltså mest bankrutta av dessa tre. Japan är högre skuldsatt än England, men samtidigt har det japanska folket större tillgångar sparade. Det är svårt att ställa dem mot varandra dock. Japan har ju liten yta, svårt till egen produktion, stor befolkning, samt dras med konsekvenser efter tsunamin, samt Fukushima. Så om jag måste lista dem mot varandra får jag väl säga att England ligger bäst till av de tre för närvarande. De har närmast till att återgå till inhemska industrier och produktion. Vad tror du själv? *spår ned i tebladen*

      Radera
    2. Med tanke på att BoE i flera år redan har köpt statens Gilts för nytryckta Sterling och på så vis monterasierar statens skuldproblem, Englands beroende utav City, den obefintliga regleringen utav verksamheten i City som får bla amerikanerna att driva sådan verksamhet där som är förbjuden hemma i USA ( AIG, JPM osv ), det faktum att enegslk industri befunnit sig i konstant förfall sedan WW2, Englands energiförsörjning osv gör att min åsikt är att BoE är den som ligger sämst till.

      -------

      Egentligen finns det 2 länder i Europa som påminner oroande mycket om varandra och det grundläggande problemet är samma som Island hade, dvs banksektorn är allt för stor i relation till landets BNP för att landet skall klara banksektorn i fall den krisar. Dessa 2 länder är SWINE ( Scotland, Wales, Ireland (North) and England ) samt Sverige.

      Radera
    3. Ja svårt att säga vilken som skall rasa först. Må bästa stat vinna.

      Radera
  2. Som du beskriver ECB verkar de inte ha täckning för sin utlåning,
    men när i tid menar du att situationen blir så akut att skattebetalarna måste ställa upp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skuldunionen vi ingått med euro-området säger att de kan ringa och kräva in mer finanser av respektive EU-delstat en vecka i förväg. Om de behöver mer kapital, vilket de kommer att behöva, så kommer de lägga mer press på de olika medlemsländerna att bidra med mer och mer kapital. ECB har ju -försökt- att baila ut Grekland, utan resultat ännu, de har endast lyckats öka skuldsättningen där och pengarna är redan "borta. Men sen följer ju som sagt Spanien, Portugal, Italien som de inte kommit till ännu, och här är ju pengarna redan slut. När kommer bankväsendet att börja falla? Börsmarknaden har redan börjat rasa, när kommer de ned på en nivå där de måste realisera skulder och börja sälja av tillgångar för att täcka upp förluster i sina balansräkningar? Då tar nedgången fart ytterligare, vilket leder till större underskott osv.

      Hur snabbt kan situationen försämras och när ringer ECB till exempelvis Sverige och vill ha mer pengar? :) När börjar banker gå i konkurs? En av Spaniens största banker har ju redan kastat in handduken, men det är ju bara början.

      ECB kommer ju säkert att försöka fortsätta stötta bankerna så länge som möjligt. Men med tanke på hur snabbt ökningen går, i hur stor del av marknaden de försöker garantera, så kan det ju inte handla om länge. Vad tror du själv? Ett år, två år? När kommer medlemsländerna att börja säga stopp? Tyskland låter ju som att de börjar svänga om, och med tanke på den situation som den tyska centralbanken Bundesbank börjat sätta sig i är frågan vilken av EU:s medlemsländer som alltså har styrkan att hålla uppe systemet om de backar ut. Svaret är naturligtvis att det kapitalet finns inte. Men hur lång tid det skall ta, kan vara allt från om 6 månader till om 5 år. Det är omöjligt att svara på. Det är lite för komplext för att förutse en exakt tidpunkt, man kan bara se en riktning och vartåt det lutar. Antagligen kollapsar systemet i omgångar, såsom det redan börjat att göra. Men en stor bankkollaps såsom Lehman Brothers skulle absolut kunna vara nog att tippa över systemet.

      Radera
    2. Om det du beskriver med börsnedgångar osv sätter fart blir det nog en snabb process och helt klart kan det börja i år.
      Börsbubblan har det ju varnats för i över 20 år men på något sätt har man undvikit kraschen genom utvidgning av lån och att världsekonomin har växt med nya länder precis som i ett pyramidspel.Förvisso är del av tillväxten på riktigt men de stora lånen och underskotten många ekonomier har måste ju betalas någon gång och det känns som vi är där nu. Historisk har bubblorna spruckit men det här verkar vara den största där hela världen verkar vara med.Jag tror dock krisen kan gå över relativt fort om världen inser läget och startar om på ett förnuftigare sätt.

      Radera
  3. Om de varit förnuftiga hade de låtit banker gå i konkurs tidigare så hade vi inte suttit i den här sitsen nu. Låtit respektive stat garantera sina egna medlemsländers insättningar vad gäller privatpersoners egendom osv, men låtit bankerna i sig bli övertagna av statligt ägande om de varit insolventa. Men det hade brutit upp euro samarbetet och det kunde de inte låta hända..

    SvaraRadera
  4. Att korthuset rasar råder det inga som helst tvivel om, men att det skulle bli smärtfritt att "börja om" som anonym säger här ovan har jag svårt att föreställa mig. Tvärtom så kommer den direkta följden att bli kravaller, staters upplösning och lokala väpnade konflikter. Kaos och anarki är troligare än nån sorts slipsklädd omorganisation av Europa.

    Sen handlar det inte bara om Europa, "konkar" Europaprojektet så drar det ner hela världen i en djup och långvarig recession. Väl där så finns inget självklart sätt att komma upp igen till nåt som liknar tillväxt, varför? Det som hjälpt oss tidigare ur djupa svackor, nämligen billig och lättåtkomlig (samma sak) fossil energi finns inte längre att tillgå.

    Kommande generationer har en helt annan tillvaro att se fram emot än den vi upplevt de senaste 200 åren, det känns som ett stensäkert tips. Oljeåldern är slut, och med den också tillväxtsamhället.

    /Tompan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig om att den billiga energin är det som byggt hela vårt samhälle. Vi kommer alla få arbeta hårdare i framtiden för att gratislunchen är slut.

      Radera
  5. Det finns ju ett sätt att fixa till skuldberget som gör det något smärtfriare för vanligt folk och det är att avskriva alla skulder överallt exakt samtidigt. Men vilka finansmän eller bankdirektörer skulle frivilligt ge upp sina liv bara för att folkflertalet skulle få en drägligare tillvaro?
    Vem byter villan i StTropez för att din gamla mormor i Överkalix ska få resten av sin ålderdom tryggad?
    Typ så..

    /Tompan

    SvaraRadera